you and your heart..

Cause you and your heart
Shouldn't feel so far apart
You can choose what you take
Why you gotta break and make it feel so hard


Klockan är lite för mycket, fast det är okej - jag är ledig imorgon. How I met your mother på sexan och två täcken jag snurrat in mig i (umotala se kao sarmu) gör alltid ganska bekvämt. 
Jag tänkte på det här med att människor gör sig själva till offer. 


1. Nog med att det är katastrofalt dåligt att öppna upp sig totalt för människor alldeles för tidigt. Att prata om sina tidigare negativa upplevelser och erfarenheter för någon man inte känner tillräckligt bra, gynnar knappast någon. Den du berättar det för behöver inte vara en dålig människa, men let's face the fact att vi alla har våra lik i garderoben och problem nog åt oss själva - även den bäste och snällaste skulle flippa ur till sist. Ingen pallar med det - och dom som säger att dom gör det, är oftast de som flippar ur först. 


2. Ännu värre är det då att hitta på negativa upplevelser och erfarenheter - att utelämna de sanningsenliga och att ljuga ihop ännu värre saker och blotta sig på det sättet. Om man redan känner sig lite underdog med tanke på vad man varit med om förut, behöver man ju inte ljuga och få sig själv att hamna tvåtusen meter under jorden? 


Så, varför gör man sig själv till ett offer? Varför, om man är vacker som få och intelligent som ännu färre - varför gör man sig själv till en människa som inte kan ta hand om sig själv känslomässigt? Varför tillåter man någon att bossa? För inte fan bossar någon över någon annan om denne någon vet att det inte är möjligt. Jag är snäll, men jag hade fan också satt koppel på någon som frivilligt la sig ner på marken som en hund och rullade runt när jag sa rulla runt. Fast troligtvis hade jag inte satt något alls - det intresserar mig inte. Jag vill inte ha människor kring mig som inte ger mig någon form av intellektuellt utbyte, en rolig stund eller något hjärtat klappar ett tag för. Jag vill inte ha en kille vars klädstil jag måste skapa, jag vill inte ha en kille vars ordförråd jag måste slipa på, jag vill inte ha en kille jag måste läsa böcker för.
Klä dig själv, tala för dig själv och läs dina egna böcker om du ska. Och gillar du mig, hoppas på att jag gillar dig tillbaka.




Det är väldigt simpelt. Att vara kär är en kroppslig process, att hjärtat klappar lite extra snabbt, att man kanske rodnar, att man känner sig gladare och lyckligare och till och med när man tror att man ska gifta sig med killen man träffat (när det verkligen känns så rätt denna gången). Allt det där är en kroppslig process som vid ett tillfälle, förr eller senare tar slut. Så konsten är inte att hitta någon att alltid vara kär i och att hålla lågan vid liv. Konsten är inte att hitta någon som rodnar när du säger att han är snygg efter tjugo års äktenskap.


Jag är nöjd om jag träffar någon som jag kan känna så för ett tag, men som jag sedan kan leva med - och faktiskt leva med det.