poem love relationshits
just a minute
feel good
Du är för bra för mig
i hear that since you left me
things go from bad to worse,
that the good lord, quite rightly
has set a signal curse.
on you, your house and lover
(i learn, moreover, he
proves twice as as screwed-up, selfish
and sodden, dear, as me.)
they say your days are tasteless,
flattened, disjointed, thinned.
across the waste my absence
love's skeleton, has grinned.
Perfect. I trust my sources
Of information are sound?
Or is it just some worthless rumour
I've been spreading round?
just a minute
sweet baby lay down for a minute
let me hold you tight for a minute
hook up your hand with mine for a minute
let us forget about failours for a minute
open your heart and spread your wings for a minute
kiss me with those poisoned ones for a minute
i beg you lean on me for a minute
no matter what you say you are so far away this minute
even if you say it's gonna be ok it is fucked up right this minute
i'd die for your lips this minute
i'd fly to get you wings this minute
so love just let the world go for a minute
and look at me with those big brown ones for a minute
see how i hurt just this minute
and explain how i won't love you this minute and the rest of my life.
let us forget about failours for a minute
open your heart and spread your wings for a minute
kiss me with those poisoned ones for a minute
i beg you lean on me for a minute
no matter what you say you are so far away this minute
even if you say it's gonna be ok it is fucked up right this minute
i'd die for your lips this minute
i'd fly to get you wings this minute
so love just let the world go for a minute
and look at me with those big brown ones for a minute
see how i hurt just this minute
and explain how i won't love you this minute and the rest of my life.
I am one such soul blessed with the power of knowledge
blessed with the power to see right trough peoples builtupwalls
Every thing that comes to my mind ends up in my ownage
all the people who seem to leave do the cryforfiveminutes then calls
I like to play mindgames to see how far they can go
they all hate me with a touch of love
All of them try to hide themselves but in the end I always know
afterwards some say my mind must be made by something above
I bet one out of ten would after our meeting leave his wife
I make'em feel like I'm the master of their soul
Every man thinks he met me in his past life
I know everybody.. Still I am so alone.
blessed with the power to see right trough peoples builtupwalls
Every thing that comes to my mind ends up in my ownage
all the people who seem to leave do the cryforfiveminutes then calls
I like to play mindgames to see how far they can go
they all hate me with a touch of love
All of them try to hide themselves but in the end I always know
afterwards some say my mind must be made by something above
I bet one out of ten would after our meeting leave his wife
I make'em feel like I'm the master of their soul
Every man thinks he met me in his past life
I know everybody.. Still I am so alone.
Klockan slår mot undergång, fast du har självklart ingen aning om det. Du tror att du gått och lagt dig en kväll lika vanlig som alla de andra – kanske blir det en av de där kvällarna då du tänker på hur lycklig du är över att han älskar dig, på riktigt. Kanske somnar du bara. Fast troligtvis blir det en av de där kvällarna då du tänker lite för mycket på allting och somnar med en gnutta ångest. Du har ingen aning, inte ens en liten aning.
Ni träffades av en slump, och på ett ställe bland massor av folk möttes just era blickar. Först hatade du honom för att han var envis, envisare än du. Du älskade honom också från första stund av samma anledning. Någon att prata med, någon att faktiskt samtala med, inte bara ligga med och sova efteråt. Någon att röka cigaretter med nätterna långa och prata om allt, någon som lyssnade och fascinerades av dig – som du kunde fascineras av tillbaka.
I ditt fall är problemet aldrig brist på uppmärksamhet av andra människor. Alla säger alltid hur smart du är och att du har rätt. Vid en diskussion backar dem, och du får aldrig något utbyte. Du utvecklas aldrig. Tills ögonblicket då du träffar honom, då du faktiskt för första gången i ditt liv hamnar i någon slags underläge och du kämpar för att klättra upp där ifrån, men inser att det inte går. Du har mött en likasinnad, en att fascineras av. Så du älskar honom direkt, och han som känner samma sak älskar dig också.
Ni älskar varandra passionerat och ett tag, ni delar sista cigaretter.
Ni älskar varandra innerligt och äkta, ni ligger och snackar efteråt.
Ni älskar varandra på riktigt och för alltid, ni spenderar varje möjliga sekund i varandras närhet.
Fast, så precis som med allt annat svalnar glöden efter ett tag. Han jobbar nattskiftet och är trött dygnet runt. Han kommer på att han egentligen inte gillar att dela cigaretter och han förstår plötsligt inte varför man ska prata om allt hela tiden. Inte långt efter det kommer ”Vi kan ju inte ses varje helg. Vi är ju inte gifta.” Men du hör aldrig de förbannade klockorna, pappa varnat om, i huvudet ringa. Du ser aldrig de små tecknena, som att han inte orkar krama dig i soffan längre. Du blir missnöjd, klagar. Han orkar inte, du är jobbig.
Han orkar inte snacka efter ligget, han vill sova. Du vill kramas och mysa, han vill ha sitt space för det blir för varmt i sängen. Och glöm för all del aldrig att det är ditt fel, för du förstorar alltid saker, och du gråter så ofta att han inte tror på dig längre när du gör det.
Men du ser det aldrig, för du älskar fortfarande på riktigt och för alltid, passionerat och innerligt. Ni är fortfarande de två jävla pusselbitarna som passade så bra ihop. Men du får skylla dig själv för att du är så förbannat naiv.
Så sitter du där efter två år, eller kanske bara fem månader. Din själ brinner fastän du vet att något inte står rätt till längre, för plötsligt får du ett SMS, sedan ett till och ett till. Det tar honom fem minuter att förstöra det ni hade, och du kommer ha ont över det resten av ditt liv. Du förstår inte. Du önskar att det hade varit en kväll då du somnar med ångest, för allt är bättre än det här. ”Du är för bra för mig” säger han. ”Jag förtjänar inte dig”. Eller den allra mest fantastiska, älskvärda klassikern ”Jag gör det här för din skull”.
Vad är en sekund av ett helt liv?
Idag åkte jag väbussen, som tar så himla lång tid. Jag hann fundera en del och pilla lite på telebobon och göra intressanta kalkyler. Så plötsligt insåg jag hur lyckligt lottad jag är. Tänk så mycket som kan hända på en sekund. En lastbil kunde krockat med bussen och tagit livet av oss allihopa, min älskade kusin kunde bli påkörd av en bil på väg till träningen eller min pojkvän (ja han kallas så igen) kunde igårnatt blivid kapad på mitten av en robot på Volvo. Jag tror blint på att min pappas öde - leva eller dö - avgjordes i en sekund den där dagen för sju-åtta år sedan då han opererades för lungcancer. Tänk hur fucking lång en sekund är.
Mina kalkyler visade mig att jag inte bara överlevt 1 sekund, utan när klockan slår nollnollnollnoll och den här åttonde mars är slut, har jag överlevt och faktiskt LEVT lycklig i 307 584 000 sekunder. Det är fucking tur! Det är fucking lyx! Inte att jag har en iphone att räkna med på bussen eller att jag slipper gå hem från busshållsplatsen.
Lycka, lyx och något att vara tacksam för är varje sekund du lever! För varje sekund du kan se dig omkring och den tid du får på dig att förstå att du lever mitt i ett under. Himlen, marken du går på, luften du andas. Allt är magi och skönhet.
Idag vill jag spöa skiten ur en emo som skär sig i armarna som en pussy. stick en kniv i benet och vrid om den ett varv istället, som en av de bästa kvinnorna jag vet, sa för inte så länge sen. svär hon e grym.
shoutout till en grym människa, hoppas du läser det här snart nån gång:
du har lärt mig någonting.
Annars är jag snygg och kexig som vanligt idag, inget avvikande från normen! :)
till dig som gjorde denna bilden: MATERI SVOJOJ DAJ ETT ÄCKLIGT KLADDIGT HJÄRTA. (betyder på svenska att han ska ge de äckliga kladdiga hjärtat till sin morsa)
och om någon känner sig kränkt ska den hålla käften och läsa vad jag skrev en gång till o sluta böla. shit..
Jag har bevis på att man är snygg när man är glad:
Ser ni den röda tråden?
stämplar ut:
Och så har det gått en månad + tio snabba dygn, sen du grät som ett barn den där kvällen. Du grät som ett barn med en sorg av en förtioårig kvinnas brustna hjärta. Du grät som ett barn med känslan av att du var så yttepytteliten, hjälplös och som om världen var så stor, farlig och hotfull. Du grät som en gammal kvinna som just insett att hennes liv snart skulle komma att ta slut - att hon aldrig hunnit förstå att världen var hennes bara hon ville, men att hon aldrig trott på sig själv och sin egen förmåga. Du skulle flytta berg för honom i just det ögonblicket, och du som knappt kan vrida av korken på en flaska han nyss vridit om den på - du, svaga lilla du, skulle göra det utan några som helst problem. Och så ligger du där, där du legat så många gånger förut, han, helt ovetande om lågan som brinner inom dig precis just nu, han, helt ovetande om att du just nu skulle kunna ge ditt liv för honom, han, han ligger också där bredvid dig och andas lugnt. Och du tänker tillbaka på en månad + tio dagar tillbaka, inte den minsta ångest har du för att du valde att lägga dig bredvid honom igen. Han är varken svin för att han fick dig att känna dig hundra år och nyfödd, han är inget as som lämnade dig i sticket att plocka upp skärvorna efter ditt krossade, genomskinliga hjärta av glas. Han är ingen idiot för att du aldrig riktigt fattade. Du älskar honom som fan, och när han rör vid dig skälver det i hela kroppen. Han älskar dig igen tror du, han slutade aldrig säger han. Och du har ett val, att skita i hans ord som förr fick dig att känna dig så naiv, blåögd. Eller så kan du falla för det en gång till och tro att det finns en anledning till att han valde att vara lycklig med dig samma kväll som han hade kunnat dra med sig en snygg, storbröstad brud hem. Så du väljer att tro, med allra största försiktighet och hoppas att han förstår, för denna gången kommer han läsa allt det du skriver, 20 cm från hans kropp, du hoppas att han kommer förstå att det han gjort mot, med och för dig är sånt de skriver böcker om. Att det är sånt somliga själar längtar och trånar efter i livstider. Att han kommer förstå att han hade fel när han sa att han inte kunde ge en känslig person det som behövdes - att han är den vackraste renaste själ du mött.. Och att han tycks vara född till jorden för att uträtta stordåd - att få en känslig person som du att känna något som överträffar allt du någonsin känt. Att han är bäst på det. Så du publicerar, vänder dig om mot honom och tackar de makter som gjort att han bara behöver ligga där och andas för att göra dig lycklig på nytt.
Om mig
Namn: Edina "Dinci Debela, Buca, Buce, Dina, Mrs. Levine, Lilla lillasyster" Voloder
Född: Tuka od rodjenja (sär från födseln), år 1991, 9 SEPTEMBER, jungfru, jordens tecken. städar aldrig.
Språk: The language of awesome people, Brittisk engelska, engelska med rysk brytning, pilatsplåket, fejkspanska-tyska-franska-arabiska, blattesvenska, OLOFSTÖMMSKA DÄR ALLA SÄJER TÅÅTA O KÅÅV.
Familj: En mamma, en pappa, en syster, två brödrar och en Rambo-katt. och dammråttorna under min säng (yhez.. i doez givez them cute namez)
Bästa vänner: Ett tvärsär till kusin vars liv går ut på att drägla som en hund och dricka kaffe med mig så ofta det bara går och ständigt tillsammans med mig kämpa för att gå upp i vikt genom att äta kebabrullar så ofta som ekonomin tillåter. Ett annat kioskmongo som för tillfället är under upplärning till att bli en sann blatte - hon har vart det sen förra månaden - har lärt sig säga ihjäääääl på rätt sätt. Hon och jag är bäst på att snacka långsamt om vänskapen på fyllan och leva oss in väldigt mycket i varandras samtal. Jag berättar om min musiklärare - mitt älskade mongo stampar lite lätt med foten och muttrar till och drar lite på mungiporna.
Kännetecken: Extremt snygg oftast (alltid), jävligt rolig och röker ofta en cigg till och en cigg till och sen bara en cigg till. Lever grymt om sommaren och går i känslomässigt ide till vintern.
Älskar att: Sno pojkväns, killkompis, storebrors skjortor. Dricka powerking.
Hatar att: Lyda under kommando, ta kritik på ett bra och förnuftigt sätt och den alla skriver i kompisboken "krig".
Anledning till detta inlägg: Brist på inspiration och sysselsättning.
Ett kärleksbrev:
Your hazel eyes - I miss them. Your softest lips - I'd always kiss them. Your warming hands - I wanna hold them. Your biggest dreams - I'd like to fold them. But a man who never looks close enough, never finds what is there to find. And lips who kiss with no strings attached I'd rather never mind. Warming hands who turned real cold, came before we both went crazy. Biggest dreams you never had, was all you loving a life too comfy and too lazy. But fine, my burning fire, I believe in your stories. The ones where I turned your world around creating countless dussins of worries. I buy your bargained excuses for actually giving something a try, and as for chances I only asked for one, the one including a worthy "goodbye". I kneel and raise the million hands i created in case you'd ever need my strength, I thank the almighty for saving them to somewhere better spent. Act the cold-hearted jerk who doesn't care about breaking a heart, go try-out for some movies I'm sure you'll get the part. Still I know your words are bullshit, remember that if you live to see sixty-four. Cause one day you'll find the messed up kid inside of you crying out your heart on the dirty floor. Til then walk your victory-steps in your perfect little way. At least I know that one day you will be okay. So until then I trust your words and let this be a lession roughly learned - a loved man who refuses love, will get the ice age he deserves.
