Jag vill se världen, fastän att den är ful. Jag vill ändå se den, för i sig själv är den vacker. Jag tror att den en gång i tiden var menad att vara vacker, och att det finns ställen där vi inte lyckats dölja dess skönhet. Det är såna som du, jag och alla andra människor som har gjort den till en ful plats att bo på. Men jag vill ändå se den. Jag vill se allt som finns att se, jag vill inte dö en dag och inte veta vad som fanns på andra sidan världen. Andra sidan av där jag bor, lever mitt liv och dör ifrån det. Om jag måste, så tänker jag se den ensam. Fast, jag hade gärna sett den med någon annan - men inte vem som helst. Gärna med någon som tänker ungefär som jag. Gärna med någon som inte nöjer sig med en vacker bild på en solnedgång någonstans mellan två berg, i form av ett vykort köpt i en affär man glömt namnet på. Helst med någon som hade velat vara där, med mig, på bilden, i sådana fall. Eller någon lika värdelös på att fotografera, som jag, som med sina få kunskaper, tillsammans med mina, kunde få till en bra bild, om han nu inte ville vara med på den.
Någon som inte hade varit rädd för att uttala ordet "vi" eller "oss". Någon som förstod att jag vet att saker och ting sällan varar för evigt, och att ett jag och du idag, kan bli ett vi imorgon, och återgå till ett jag och du i övermorgon. Och att jag är helt okej med det om det är menat att vara så. Någon som inte behöver förstå, men som anstränger sig för att denne någon vill.
Att se världen med någon som kan sätta sig ner och vara tyst.
Inte någon som kommer att störas av tystnaden och slänga ur sig irrelevanta kommentarer, för att denne någon inte vill tillåta sig själv eller mig att tro att vi är såna som kan sitta tysta och bara vara, utan att behöva använda ord. Inte någon som inte vill sluta röka tillsammans, bara för att det innehåller ett "vi" och ett "tillsammans", trots att det egentligen bara innebär att försöka sluta samtidigt och inte blåsa rök i ansiktet på den andra som försöker att inte ta en cigg. Inte någon som aldrig orkar, för att denne någon bestämt sig för att inte orka.
Gärna någon att räkna med, helst någon att lita på också. Inte förlita sig på varje sekund av ett dygn.
Men någon som bryr sig tillräckligt för att sträcka ut en hand ifall man snubblade och föll.
Jag vill se världen med någon som inte är som du.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar