Min älskade Scorpio

Jag minns att jag var svartsjuk på dig när jag började ettan. Jag tyckte du verkade bitchig och elak, typ.

Fast, jag tyckte också att du var jävligt söt och min dåvarande pojkvän gick också i vår skola och jag såg dig som ett hot - det var mest därför jag "inte gillade" dig. 

Efter ett tag dock, började jag tycka du var rolig, inte så bitchig och faktiskt väldigt snäll. Fast jag tror varken du eller jag trodde att vi skulle vara såhär nu. Såhär så som bara vi kan vara. Och jag vill inte tänka på faktumet att min bästa vän flyttar ifrån mig om knappt två månader, typ. 

Jag minns första gången vi laddade upp bilder på varandra på bilddagboken i ettan, typ "edina är snyggaaasstt" och "emma är bäääääst". gjorde "emmas bitch" och "edinas bitch"- knappgrejerna. 

Jag glömmer aldrig när vi satt på gungorna i Åhus och snackade om allt. 

När fann vi varandra egentligen? Jag minns inte när vi blev såhär bra, jag minns inte hur det hände och varför det hände. Jag vet bara att vi alltid haft så jävla mycket gemensamt - trots att vi är så olika. 

Samtidigt känns det ibland som att vi är kopior av varandra.

Men du, älskade skorpion. För första gången någonsin i mitt liv tycker jag något är så skrämmande att jag inte ens vill prata om det. Jag försöker så gott jag kan låtsas att jag är förnuftig och inte tänker på det.

Men det gör jag. Och älskade skorpion, jag kommer sakna dig väldigt mycket. Jag kommer sakna att asgarva med dig i skolan åt folk vi tycker är roliga, jag kommer sakna power king+mallis och jag kommer främst av allt sakna dig. Den du är. Den du varit i tre år nu. Den person jag varit bästa vän med hur länge som helst. Den person ingen kunde skilja mig åt från, och speciellt inte för en jävla pissklänning och folks skitsnack. Jag älskar dig för den du är. 

Fan, älskade älskade älskade scorpio, 

jag hatar det här.

för jag älskar dig.

En gång för alla.